Nördvarning så det skriker om det! Det här inlägget kommer uteslutande handla om OSL-finalen, dvs finalen i en av starcraftligorna i Korea. Därmed inte sagt att inlägget behöver vara obegripligt för dig som inte spelar Starcraft, men ickenördar, nu vet ni vad ni ger er in på.
Det hela började med Movie vs Shine, eller egentligen när Camilla sa att hon ville se livestarcraft som inte var i sunk-Mullae. Hye Yeon, som för övrigt är tjejen som blev förvånad när jag berättade att det fanns folk i Sverige som inte kände till Starcraft, jag och Camilla begav oss mot Yongsan och OGN-statium. Vad jag tänkte var en bra marginal på en timme innan matchen visade sig betyda en plats sist i kön och ståplats när matcherna kom igång. Varför så mycket kö skulle komma att visa sig.
Matcherna var riktigt grymma, även om det mest var jag och Hye Yeon som såg charmen i dem. Men nu var det inte Movie vs Shine jag skulle prata om. Vad jag skulle prata om hände nämligen efter matcherna var över och det var också förklaringen till varför det var så mycket kö. På vägen ut gav de alla besökare VIP-biljetter till OSL-finalen! Sweet!
4:54, Jag, Camilla och Hye Yeon i glasögon mellan oss.
Camilla skulle inte vara i landet, så fick jag sno hennes. På en breakingträning strax därefter berättade Paul, en fruktansvärt trevlig amerikansk korean som var här som språklärare, att han var starcraftfan. Lägligt när jag hade en biljett över.
På finaldagen möts vi utanför Seouls olympiska stadium där matchen ska hållas. Det säger faktiskt rätt mycket om hur stort Starcraft är här och när vi såg köerna utanför blev det ännu tydligare. Bara i VIP-kön stod det några hundra fans, de flesta unga killar eftersom varken Flash eller Movie är särskilt snygga.
Inne så lyckas vi få de sista schyssta platserna på VIP-läktaren, tyvär ganska långt från scenen. Vi slår oss ner och snart ska det börja. En ganska pampig öppningsshow med eld, konfetti och en OSL-logga som målas på scenen i självlysande färg går från att vara imponerande till underbar när nästa akt presenteras. Som öppningsband spelar inga mindre än... KARA! Precis, mitt favorit k-pop-band! Bara av publiktrycket och öppningsceremonin var jag riktigt pepp. Kändes verkligen som om jag hoppade upp och ner på stolen när jag fick höra att Kara skulle spela.
Här kan ni se själva: (och ja, de kör Mister)
Paul berättade att jag som Kara-fan är i gott sällskap. Tydligen är Physicx (utöver ickerökande vegetarian) en riktig die hard Kara-fan han med. Min stora förebild!
Matcherna var nog det minst spännande och låt bli att fortsätta läsa mer om ni inte sett dem redan. Eller ja, om ni nu bryr er om dem.
Efter fyra, i min mening inte allt för spektakulära, matcher är det klart. Föga förvånande vinner Flash, men ganska roligt att uppstickaren Movie hade något att säga till om i en match i alla fall. När sista matchen är klar händer kvällens andra under (ja, jag räknar Karas uppträdande som det). Flash stiger ur båset... tårögd! Det var ett väldigt känsloladdat ögonblick och man förstod på ett helt annat sätt hur viktigt det var för honom. Såhär såg han ut när han lugnat ner sig och det var dags för en absurt lång fotostund.
Stor dag för liten Flash
Det sammanlagda intrycket av dagen var att jag på allvar upplevde hur stort det var. Klart jag hade en ganska bra aning efter allt video-tittande och pratande med Koreaner, men att stå i ett fullsatt stadium med publiken runt sig, det var verkligt på ett helt annat sätt. Coolt!
