Jullovet börjar

Hej! Här kommer ett gravt försenat blogginlägg. För er som undrade är internetuppkopplingar inte som glädje. Delad är inte dubbel, eller ens särskilt kul. Sen hjälper det inte om man är lat heller, men men.

Det här inlägget börjar där terminen slutar, eller strax innan faktiskt. Mitt på dagen den 14e, på Incheon International Airport möter jag Camillla. Shanghais trafik vann över Nisse så han dök inte upp förrän på kvällen. Skype är ganska häftigt, hans bror ringde min koreanska mobil från Australien och berättade detaljerna, för lokaltaxa. När Nisse och Camilla flyttat in sina grejer inser vi rätt snabbt varför de här lägenheterna inte egentligen rymmer mer än en person. Men men, det är bara en dag, eller tre tydligen. Skulle kanske bett någon som kunde lite matte om hjälp med datumen och tiden...

När gästerna är inflyttade drar vi mot Mazzi Mazzi (eller hur det nu stavas), stället med mest bli-full betoning av terminens pubar, för Jaris sista kväll i Korea. Billig öl, mat och kiwi-soju, utbytesstudenter som dräller in under hela kvällen. Väldigt mycket som Mazzi Mazzi brukar vara. Nisse och Camilla verkar också trivas bra, men runt tolv lämnar vi Nisse i trygga händer och säger hej då till Jari. Camilla efter ett drygt dyngs vakenhet, jag med en tenta klockan halv elva dagen efter.

Tentan gick bättre än väntat, eller det tror jag i alla fall. Kändes bättre än det borde i alla fall. Sunkiga översättningar av indiska filosofer kan vara det drygaste man kan läsa faktiskt. Technical writingen gick också riktigt bra... och professor Lols fysik slutade lite lustigt. Senare under veckan skrev jag ett av mina sämsta arbeten hittills. Det var 30% av kursen, men jag var less, professorn senil och jullovet hade börjat. Det tog mig sammanlagt kanske tre timmar att skriva. Och tur var det att jag inte ansträngde mig mer. Alla i klassen fick A utom de tre som pratat minst (inte jag, jag kan ju liksom engelska) som fick A-. Tror det är omöjligt att få mer lättförtjänt betyg än så faktiskt. Det om skolan, nu till lovet!

Efter lite shopping, starcraft (dagens starcrafttips: om du ska se livestarcraft i Korea, undvik MBC stadium i Mullae. Jag skulle kunna ha en lång utläggning om hur bedrövligt det stället är... och ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag, så här kommer världens längsta parentes: I Mullae finns det hus och gator, som i vanliga stadsdelar. Tillochmed bilar och enstaka människor, dock inte särskilt trevliga sådana. Däremot finns det egentligen inget som tyder på att någon någonsin gör annat än att ta sig igenom eller ut från Mullae. Inga restauranger, knappt några matbutiker, inget liv, ingen rörelse.

Försöker man handla starcraftgodis så möts man av en klaustrofobiskt liten Seven Eleven med sällsynt otrevlig personal, lämnar den för dess koreanska motsvarighet som faktiskt bara är klaustrofobiskt liten. För att hitta starcraftstudion måste man gå igenom någon sorts konstig kläd-outlet med rulltrappor som inte går, rader av kläder uppställda som stängsel och återigen en total brist på liv och rörelse. Efter hiss, trappor och omvägar hittar vi till slut studion. Ååååååh... antiklimax! Trångt, fult och kallt. Precis som OGNs stadium inte är. Föga förvånande hamnar vi på TV nästan direkt, vilket var tur eftersom Nisse nästan somnade strax därefter och vi behövde bege oss. Förhoppningsvis för att aldrig komma tillbaka. Ganska mäktig parentes va? Jag klandrar ingen för att gå tillbaka och läsa början av meningen igen.) och häng i Sillim drog Camilla till Tokyo. Jag och Nisse, ensamma i Seoul. What to do?

Till att börja med så gav vi oss iväg och såg lite riktig starcraft. Utan att veta bättre kliver vi rätt in i en knökfull OGN Stadium och undrar vad som hänt. Fredag och tydligen inte vanliga Shinhan Proleague. Ikväll var det något stort på gång. Minst sagt, tydligen. Det visar sig att vi klivit in på EVER OSL Round of 8 mellan Flash och Jaedong (rankade nummer 4 resp. 1 just nu, för er som inte är nördar)! Ganska ballt! I match 2, Calm vs Pure, en sevärd match som handlade väldigt mycket om kanon-timing, hamnade vi på tv. Vi är på 02:58, men hoppa inte, matchen är bra!

Detta om nördande, nu till resten av veckan. Terminsslut betyder åka hem för väldigt många utbytesstudenter. För mig och nisse betyder det ingen att festa med. I alla fall innan Nisse använder sina mäktiga couch-surfing-skills. Nisse frågar runt lite och hittar en tjej som vill festa och visa oss stan. Jag minns inte riktigt var den här dagen började, kanske var det samma dag som vi drog till Itaewon och letade engelska böcker, troligtvis var det efter starcraftmatchen. Middag i alla fall, och sen mot Hongdae. Där möter vi roliga koreanska tjejen och hennes två kompisar: blyga tjejen och hennes lillasyster.

Vi möttes på en bar, tog några öl och gick sen till en sjukt nice klubb/bar/nånting. Tror inte det var meningen att man skulle dansa, men det var grymt bra musik och ascool inredning. Grymt bra musik på det där sättet att jag knappt kände igen en enda låt, men diggade i princip alla. Hurra! Där konstaterade vi att blyga tjejen var klassiskt koreanskt blyg, dvs, jag-tror-inte-jag-kan-någon-engelska-blyg. Tyvär hjälpte det inte med alkohol, men vi hade kul ändå. Sen mot klubbarna.

Häftig klubb, roliga Koreanskor, vi:

Vi fick frågan massa folk eller inte på klubben. Jag röstade för inte, efter mitt senaste besök på en överfull koreansk klubb. Inte kvällens bästa beslut kanske. Dåligt tecken nummer ett var inträdet: 5000 won (30-35 kr). 20 000 är ganska vanligt, och här ingick en drink. Märkligt nog var det ganska bra musik, men någonting gjorde de garanterat fel. Det var vi fem, en kille som stod och hängde i baren och personalen. På riktigt. Efter tolv, mitt i ett av stans populäraste områden. Ner med gratisdrinkarna, innan vi rymmer, irrar runt, möter liten dryg, full amerikan, håller oss från att hamna i slagsmål fast han verkligen bad om det och tar taxin hem. Bra kväll!

Efter det gör vi nog inte jättemycket mer innan Nisse åker hem. Hänger på PC Bang, plockar gosedjur ur automater och lever billigt. Tiden går fort när man är lat och har kul. Ses i vår, baby Nils!

Levnadskonst

Hur man har ett grymt jävla dyng i Korea:

Klockan tio ungefär börjar man med en middag med Jari och Johanna som var här och hälsade på från sitt Utbyte i Tokyo. Middagen följs av drinkar och soju på Bidan. Grymt god middag följt av världens mysigaste ställe att dricka på med asgoda drinkar för 15 spänn glaset. Därefter tar man sig över gatan till Mazzi Mazzi för öl och persikosoju. Lite mer fokus på dricka än mys, men fortfarande väldigt trevligt. Så vad gör man som full mitt i natten i min del av Seoul? Pc bang, såklart!

Nånstans på vägen träffade vi dh, som han hetat för mig, våran mystiska granne två våningar upp som brukar spöa oss i starcraft. Han visade sig vara en stört trevlig kille och det mystiska dh förklarades av att han hette Dong-Hyon, eller hur man nu transkriberar det. Efter lite tjat från Jari ger vi oss på ett par 1vs1-matcher som för mig mest liknar en lektion i ödmjukhet. Till mitt försvar full som sagt, tror jag och dh kommer spela spännande 1on1-matcher framöver. Bättre vinnare får man leta efter dessutom. Så trevlig och ödmjuk att det inte alls sved att få stryk.

Några matcher senare har klockan på något märkligt vis blivit strax efter sex på morgonen. Vi följer Johanna till bussen, går hem softar lite. Inser att vi inte är trötta. Jag råkar gå in på teamliquids schema för att se att spännande livematcher börjar klockan ett, om sex och en halv timme. Följaktligen behöver vi mera öl och chips. Några timmar av öl, chips och blandat datande senare är klockan dags att gå. Frukostöl från Kwon, frukostmacka från Paris Baugette och take-away-lunch-donuts från Dunkin Donuts och sen är vi på väg.

Utöver en grym kväll bakom oss och livestarcraft framför oss har solen börjat skina. Varmt och intensivt, dagen känns helt underbar! Väl framme på matchen märker vi att sittplatserna är slut för länge sen. Matcherna i sig har jag inte jättemycket minne av (nån sorts galen all in bunkerrush tror jag, men det är nog allt, sådär på rak arm), mer än att Jaedongs lag hade två vinster i ryggen när Jadeong, rankad nummer ett i Korea, sätter sig ner för att spela sin match. Chanserna att Bisu ska få spela i game 4 känns ganska klena och mycket riktigt avgör Jaedong och SK förlorar med 0-3.

Där nånstans under matcherna hittade vi Taylor, en amerikansk engelsklärare och starcraftfan som vi bjöd på lite paus-öl när vi smög ut mot toaletterna mellan matcherna. Efter matcherna går vi för att käka lunch, middag eller vad nu måltiderna heter när man varit uppe över ett dygn. Namnet är väl kanske mindre viktigt, innehållet desto viktigare. Här nånstans i historien börjar en hemlös koreansk man prata med oss. Vet inte riktigt hur det blev så, men det blev rätt uppenbart efter en stund att vi borde bjuda honom på mat. Vi kommer överens om pizza, letar upp Pizza Hut, äter underbar pizza och säger hej till hemlösa killen och Taylor.

Efter det ger vi oss ut från Yongsan station (station som i tunnelbanestation) för att ta oss till tunnelbanan. Vi går omkring lite på den stora gågatan i den gassande solen. Sen, lite oklart varför, börjar jag göra lite windmills på gatan, blir artigt ombedd att inte göra det där av nån sorts vakt, går en bit bort, hittar några asgrymma BMX-killar som trixar som Jari fotade, gör lite till ful-windmills, går omkring och trivs i solen och går tillbaka till Yongsan station. Hemåt mot sängen. Och det, mina vänner, är hur man har en underbar dag i Korea!

Long time, no blogg

Det var ett tag sen nu. Mycket att göra, men framför allt lite ork och lust. De har höst i Korea också, även om den inte är riktigt lika förlamande som den svenska. Mest av allt är det nog att det börjar kännas som vardag här. Inte som i att jag inte fortfarande gillar stället, men jag har börjat kunna se mer neutralt på det. Det finns saker som är underbara: breaking, starcraft, mat man har råd med och mer. Sen finns det saker som är mindre kul: kassa lärare, halvsunkigt dyrt boende och en befolkning man knappt kan kommunicera med. I vilket fall känns det som min vardag nu.

Betyder det att inget spännande har hänt sen senast? Absolut inte! Jag testar med kronologisk ordning, även om jag inte är helt säker på att jag kan lita på mitt minne nu.

Bobos vs Ankan fick sig en liten twist. Efter att länge skjutit upp det välbehövliga frisörbesöket, bland annat med hjälp av en keps, så var det till slut dags. Bobos hade de mest övertygande argumenten, så Bobos fick det bli. Tänkte jag. På väg mot Bobos insåg jag dock att jag inte var säker på att jag var på väg mot Bobos. Det var ett tag sen jag gick förbi stället och den som känner mig vet kanske att lokalsinne inte är min starka sida. I mitt irrande gick jag förbi en frisersalong som såg riktigt trevlig ut... men den var inte Bobos. Efter mycket irrande hittar jag till slut den smakfulla skylten som markerar mitt mål, bara för att inse att stället befolkades av koreas kanske läskigaste frisör. Nej tack, tänkte jag och flydde till det trevliga stället jag hittat i mitt irrande. Efter mycket slitsamt förklarande blev håret kort och jag insåg ännu en gång att jag inte passar i långt.

Nästa roliga sak var att Carin från DV kom till Korea. Hon och hennes kompis Hanna skulle bo här en knapp vecka och jag fick tillfället att träna på att vara korea-guide. Det första jag ska lära mig till nästa gång jag behöver guida är frasen "finns det bläckfisk i den här?". Carin hade nämligen en imponerande förmåga att välja bläckfiskrätter när hon valde slumpvist från menyerna. Lagom skoj. Så vad hittar en bra Korea-guide på åt besökarna? Ja, såklart. Live-starcraft! SK vs WemadFOX. Bisu spelade i game 4, så med väldigt blandade känslor hoppades vi ändå att sk SK skulle torska en av matcherna så det skulle bli en fjärde match. Mycket riktigt gjorde de det och game 4 blev av. Såhär glada var vi:

Bisus fangirls och jag. Hoppa fram till 1:04 för att se vad jag menar.

Somliga tog seden dit de kom och gömde sig för kameran som skolkande koreanska skolflickor, men lite skymtar de ändå.

Utöver sverigebesök så har jag dansat på och pluggat. Ingen dans senaste veckorna, dock. Överansträngda fingrar plus minusgrader dödar verkligen lederna i fingrarna. Tänkte att jag ska låta dem vila ett tag och dessutom behöver jag plugga. Längtar verkligen efter att den här terminen ska ta slut. Ska bli skönt att bara kunna fokusera på att dansa och ha kul. Senhösten i Korea är ungefär som i Sverige. Massa plugg, mörkt och kallt. Fast nu är dagarna lätträknade. Tio dagar kvar till sista tentan, sen ska jag bli bäst på att breaka.

Tack för allt tjat om bloggande förresten. Det tog fortfarande en mindre evighet, men det hade säkert tagit ännu längre tid utan tjat.