Jag och legenderna.

Det var väldigt frestande att göra ett till inlägg med "världens bästa" i titeln. Fast väger man den här dagen mot de andra så framstår de andra, hur underbara de än varit, som ganska futtiga. Lördag eftermiddag, tunnelbanan till Hongik, framme vid Rivers Crew Studio. Upp för trappan, in genom dörren. Väl där möts jag av Born och 오승택 (Å Sung-Täk), eller Evan som han kallar sig på engelska (ett ganska vanligt fenomen i asien, att folk tar sig ett engelskt namn).

Hursomhelst, Born och Evan möter mig och Born berättar att dagens klass är inställd. Bboy Supa-Zilla, också från Rivers Crew, ska gifta sig och skulle precis till att hålla ett wedding party. Sen gör han den här dagen till en av de häftigaste jag varit med om någonsin. Han frågar om jag och Evan vill komma med.

Träningskläder, men framför allt det faktum att jag aldrig träffat Supa-Zilla gör mig lite tveksam, men Born tycker jag borde komma och förklarar att festen är på en hiphopklubb. Avgjort, jag hakar på.

Brudgummen

Klubben ligger i en källarlokal ett kvarter bort och väl där möts jag och Evan av Born. Han välkomnar oss och trycker en varsin öl i handen på oss. Born är verkligen en otroligt social och trevlig person. En sån där människa som kan få en att känna sig bekväm i en situation nästan direkt. Med honom där var det så jag nästan inte tänkte på situationen. Nästan. Det var jag, enda utlänningen som kände två av personerna på festen, förmodligen killen som var sämst på breaking där, mitt bland livs levande legender. Born, Physicx, Supa-Zilla och lite annat folk ur Rivers.

Nervositeten byttes mot förväntan när det görs plats på golvet och djn börjar förbereda. Upp kliver ett gäng kids, Rivers Crews nya generation. De kör en grym show där de bajtar stenhårt från gamlingarna i crewet. Askul! Blev riktigt skön stämmning i hela klubben. Därefter kliver den gamla generationen upp och kör lite breaking, lite höftrullningar till Abracadabra och lite mer breaking. Sen drar festen igång. Jag och Evan känner oss lite bortkommna men efter att jag hälsat på Physicx och han chasat upp oss på dansgolvet är det liksom bara att breaka. Man säger inte emot Physicx :).

Physics i träningsoverallen. Skulle du säga emot om han sa åt dig att dansa?

Sen på festen träffar vi några av Physicx elever. Jag och Evan var de enda som var gamla nog av de som hade kommit till Borns klass. Ålder stoppar tydligen inte Physicx elever dock. En av snubbarna var 17 och såg väldigt nöjd ut över att Born bjöd honom på ölen innan han frågade om hans ålder. Jag och de andra fyra eleverna satt och hängde ett tag tills jag fick nog. Förvånansvärt mycket tjat krävdes för att få upp dem på dansgolvet. De var minst lika nervösa att vara mitt bland Rivers Crew som jag, trots att de var långt mycket bättre än mig. Antar att det sitter väldigt mycket i huvudet.

Grym musik, dansgolv med Rivers Crew, öppen bar. Tror den här dagen blir svår att slå. Stämmningen var fantastisk, Born själv sa att hans familj skulle gifta sig idag. Det fanns kärlek i den klubben.

Höst i Seoul

Hösten har kommit till Seoul. Campus har gått från grönskande till gyllene och kylan börjat smyga sig på. Fortfarande inte värre än att man klarar sig med en tjocktröja dock. Lite mer än vad jag har hört kan sägas om Sverige. Den här veckan inledde jag med att fastna rejält i serien True Blood. Plöjde två säsonger på fyra dagar, sabbade mina dygn mer än vanligt och har inte gjort nåt vettigt alls.

Eller nästan i alla fall. Drällde runt på campus med min kamera och fick lite bilder. Alla bilder är från min tiominuterspromenad mellan student center och språkkursen.

Först ut: Ett sånt där träd som man bara måste

fota om man håller på och tar höstbilder. :)

Världens skönaste damm, mitt i campus.

Till vänster ligger en väldigt mysig stig som

jag tar till språkkursen två gånger i veckan

Precis såhär mysig är den!

Halvvägs framme ligger fina trädet. Här kan man ta igen sig om

man (efter 5 minuters promenad) är trött. Eller bara lat.

Till vänster ligger fotbollsplanen. I huset en bit fram till höger kan man käka pasta med kniv(!) och gaffel om hemlängtan blir för svår. Det gjorde jag med en kompis i tisdags. Första gången med kniv sedan jag anlände.

Circa fem meter till vänster och lite framåt från förra bilden.

Längst fram på vägen från förra bilden pluggar

business-folket. Högvis med utbytesstudenter.

Vägen jag tar, fast åt andra hållet,

när jag ska till min morgonfilosofi.

Häpp! Det var allt för den här gången.

Dans, dans och mera dans! (och lite tunnelbanehyfs)

Förra helgen hade nog förtjänat ett "världens bästa"-inlägg den med. Känns så ganska ofta här faktiskt. Helgen började med träning med HIS. Efter träningen frågade ett par killar från klubben om någon ville haka på och kolla på en danstävling. Hade visserligen en massa plugg att ta tag i, men ibland får man prioritera.

Tävlingen hette Zippo Hot tour och var en tävling för universitetsdansklubbar. Det var en mix-genre-tävling. Allt som gick att dansa till hiphop var ok. Breaking, locking, popping, whacking, krump, you name it! Klassiskt crew mot crew-battle. DJ Rex från Rivers crew stod för beatsen.

Domarnas showcases var bland det ballare jag sett, i synnerhet en av dem, som ägde i både locking, popping och krump. Koreansk krump har sin egna stil och var något jag insåg att jag faktiskt gillar. Aldrig riktigt gillat stilen förut, men i ett battle gör den sig fruktansvärt bra.

Först ut att battla var ett gäng helsköna dansare som körde på temat läkare och humor. Jättebra var de inte och fick rejält med stryk av andra crewet. Däremot bjöd de på en riktigt grym show! Läkarrockar, munskydd och kirurgikoreografi. Grymt kul show! Synd att de inte var lite bättre, hade absolut velat se mer av dem.

Läkarrock på! Doktor Dans skriver ut ett recept på underhållning.

Utöver läkarna så var det ett crew i synnerhet som stack ut. Feel da Street, ett riktigt grymt crew. Mest bboys (en del med riktigt imponerande power) men de behärskade de flesta stilarna någotsånär. Det roligaste var när den hårdaste bboyen började sitt set med tio sekunders whacking. Fruktansvärt kul, publiken älskade det! (Här är en video på ungefär hur "coolt" whacking är: http://www.youtube.com/watch?v=MxyekywC_BQ)

Tävlingen hölls i Yongsan, ett ställe som är väldigt känt för sin electronics market.

Från Yongsan station kan har man en ganska schysst utsikt:

Det var förra helgen, nu till den här och varför Korea på allvar är världens bästa land. Jag pratar naturligtvis om Bboy BORN! Lördagmorgonen börjar med sovmorgon istället för den halvt planerade livestarcraftmatchen vid Yongsan. Men lika glad för det är jag, för idag är det dags! I god tid beger jag mig hemifrån, käkar riktigt grym lunch för 35 spänn på vägen hemifrån och sätter mig på bussen. Från buss till tunnelbana, från tunnelbana till Hongik Uni. Nu är jag nästan framme.

Efter att insett att min vägbeskrivning inte alls var lika uppenbar som jag först trodde börjar jag känna mig lite orolig. En halvtimme tills träningen börjar, ingen aning om den handritade kartans skala. Dock oroade jag mig i onödan. Som vanligt var Koreanerna fruktansvärt trevliga och hjälpsamma. I alla fall varannan ung människa man frågar kan tillräckligt med engelska för att hjälpa en hitta.

På vägen går jag förbi Hongik Uni som hade en fruktansvärt mycket mer imponerande ingång än SNU, bilder kommer nästa vecka. Några hundra meter till så tar kartan slut och jag börjar fråga om vägen. En söt koreansk tjej pekar mig rätt och till slut är jag där. Rivers Crew studio!

Dörren framför mig, känns ganska nervöst nu. Om inte annat för att jag inte är säker på att jag skulle känna igen Born på riktigt. Öppnar dörren, möts av världens kanske coolaste ställe. Physicx klass är slut, men de som tränat där kör fortfarande i luckan innan Borns ska börja. En av dem, en amerikan som är här som engelsklärare, ser att jag är lost och börjar snacka med mig. Förklarar att jag kan värma upp och att Born kommer om en kvart eller så.

Tio minuter senare är han där. Bboy Born. På riktigt. Vi hälsar och det slår mig direkt att han verkar vara en astrevlig snubbe. En del av världseliten, men det är inget som avspeglar sig på hans sätt. Hur skön och avslappnad som helst.

Bboy Born 2005, och han har inte blivit mindre cool sen dess.

Själva träningen var riktigt kul, även om det känns lite tråkigt att inte förstå det han säger. Däremot förklarar han bra med kroppen och ger personliga tips när det behövs. De som tränade för honom var från min nivå till riktigt riktigt balla. I synnerhet en liten kille som kallas Bboy Goblin. Tror han kan vara ett namn att komma ihåg. Lärde mig grymt mycket fick ett par riktigt välbehövliga tips om mina toprocks. Åtta månader till med Born, kommer vara grym när jag kommer hem till Sverige! (Jo, har bestämt mig att jag ska förlänga. Pratar med skolan nu.)

På väg därifrån gjorde jag sällskap med två astrevliga snubbar från träningen. Som om inte träningen var grym nog, folket verkar skittrevligt!

Tunnelbanan hem, middag med Jari, Nilla (som är på besök. Kul kul!) och Regis som urartade i dricka (rätt lite för mig, insåg att min kropp behöver mer träning, inte mer alkohol), karaoke och till sist ett dumt efter-karaoken-infall att springa uppför Hell Hill. Grymt bra dag!

Tänkte avsluta med lite ordningsföreskrifter jag hittade i tunnelbanan härom veckan.

Tänk på stackars sura ensamma killen. Pussas kan ni göra hemma.

Om du tänkte nypa damer i rumpan så de skriker, undvik att göra det i närheten av andra damer, de blir nervösa. Kan man annat än älska personernas miner?!

Och så Bobos vs Ankan... Bobos leder stort, men jag köpte en keps, så det är inte kris längre. Nån dag när jag inte är lat kilar jag ner dit, om ingen omgående och övertygande förklarar varför Ankan skulle vinna.

Peace!

Världens bästa land!

För någon med mina intressen i alla fall. Inte för att jag inte visste det, men idag blev det väldigt tydligt. Efter dagens ganska sega föreläsningar drog jag förbi HISs lokal för att träna lite och hänga. Nötte six-step och slappande nån timme. "Six-step?! Har inte du breakat ett tag? Min gamla moster kan six-step!", kanske du får lust att utbrista nu? Måhända att hon kan. Det trodde jag också att jag kunde. Innan jag såg Koreanerna. Första träningen fick mig att inse att det är deras breaking jag vill lära mig. Kastade bort allt gammalt, började från scratch. Nu, veckor senare, börjar jag till slut bli nöjd. Nöjd på riktigt. Om ett par månader kan jag säga att jag kan six-step. På riktigt, som Koreanerna kan det.

Nåja, nu var det inte six-step, eller ens särskilt mycket breaking, det skulle handla om. Vad finns det mer som gör Korea underbart? Jag tror ni vet svaret. Den här gången tänkte jag inte ge någon varning till er ickenördar. Det här är inte internt skoj för starcraftfolk, det här är koreansk kultur.

Mitt i breakingträningen (eller i ärlighetens namn, mitt i slappandet) kom 김성일 (Kim Sång-Il, jo det låter ruggigt likt nån känd Nordkorean) förbi. Han är en riktigt grym bboy och väldigt trevlig dessutom. Vi snackade lite och han berättade att det var en starcrafttävling på gång utanför skolan. Hann mest avsluta meningen innan jag var på väg.

På väg till "utanför student center", en vägbeskrivning som lämnade en hel del... valmöjligheter. Just nu pågår nämligen nån sorts festival på campus och starcrafttävlingen skulle vara en del av den. Efter lite irrande hittar några andra kompisar från HIS mig, bjuder mig på middag (verkligen inget jag är bekväm med än, men det är typ omöjligt att inte bli ibland. får helt enkelt vänja mig och börja bjuda tillbaka) och kollar upp var och när starcrafttävlingen ska vara. Jag rusar dit, bara för att inse att det var finalerna och att amatörmatcherna är över sedan länge. Too bad, får vänta till i vår med att få stryk av Koreaner.

Klockan närmar sig sju, matcherna ska till att börja. Upp på scenen kliver... ja, jag vet faktiskt inte vad han heter. Men för er som sett en del matcher över, borde ansiktet vara bekant. Upp på scenen kliver alltså en koreansk proffskomentator! Efter att bett mig, som enda foreigner i publiken, om ursäkt för att allt var på Koreanska (naturligtvis på Koreanska) börjar han visa varför han är en av koreas bästa, om jag nu ska tro folket runt omkring mig. Och det ska jag. Dels är det hans röst: när han skulle starta matchen sa han något som inte var men förmodligen betydde "staaaaaaaaaaaart", bara att han höll tonen sådär läskigt länge, så man undrade om han var sångare egentligen. Imponerande, och det gjorde publiken vild! Utöver rösten så hade han en förmåga att ständigt få publiken att skratta, ni vet, sådär som svenska sportkommentatorer inte gör.

Mr kick-ass Kommentator.

Första finalen är tjejernas. Ja, tjejernas. I Korea spelar tjejer starcraft. Bra? Nja. Här kommer några stycken nördmaterial. Bitvis kanske kul för er ickenördar, men hoppa framåt om ni har lust. Match ett var nästan pinsam. Protosstjejen, hon till vänster på bilden, öppnade med att sätta fyra arbetare på gas, varav tre chillade i nån halv minut innan de började mina. Fortsatte sedan med att proxytecha till dts, bara för att inte få ut dem i tid och bli överkörd av terrantjejens 1 tank/marine/vulture-push. Fruktansvärt ensidigt och faktiskt mycket mer protoss som förlorade än terran som vann.

De tappra kämparna. Protoss till vänster, terran till höger.

Nästa match var lite roligare. Inte för att den var bättre, men lite mindre ensidig. Protosstjejen börjar med att pumpa ut en vansinnig massa zealots, en kanon och... fler zealots. Terrantjejen scoutar och kontrar med medic/marine/firebat och ett par tanks. Varför? Ingen vet! Fem vultures med minor hade avgjort matchen. Terran anfaller, batsen härjar, men den störda mängden zealots räcker till för att mosa armén, till publikens och kommentatorernas stora förvåning. Protosstjejen har en massa armé kvar, terran har inget. Hon börjar gå mot terrans bas, publiken jublar, hon vänder. Vänder hem för att attackera en pylon i sin bas, väntar tills terran byggt löjligt mycket bats och bli överkörd. Varför? Ingen vet!

2-0 i en best of 3. Trist, tycker kommentatorerna. Vad gör Protosstjejen efter att fått stryk? Vad är hennes ess i rockärmen? Sin pojkvän! Terrantjejen hade tydligen en man, men han var inte mycket att hänga i julgranen, tydligen. Terrantjejen vs protosstjejens kille. Kul! Den bästa matchen hittills. Till en början bra TvP (klart paret spelar samma ras) på Destination. Terran kontrollerar mitten bra, hindrar expar med minor och pushar långsamt framåt. Men destinations broar är oförlåtande. Pushen kommer aldrig förbi dem och lagom till att protoss ekonomi börjar sina är sex carriers med i matchen. Strax därefter, är den avgjord. Långt därefter tar den slut.

Såhär många koreaner + en rad bakom kameran kan man få att sitta ute i kvällskylan om man bjuder på schysst livestarcraft.

Yo, ickenördar. Färdighoppat. Mitt under damernas final fick jag sällskap av 김성일. Han försökte plugga i huset brevid, men ljudet av och vetskapen om att han missade livestarcraft blev för mycket. Bara en match till, tänkte vi tills vi sett hela finalen. Det var, som väntat, väldigt bra starcraft. Men inte jätteroligt, om man ser till själva matcherna. Grymt kul hade jag likväl och efter sista matchen var det dags att bege sig till HIS för lite träning innan dagen var slut.

Da place 2 be!

Bra dag som det är, men den blir bättre! Eller för mig hade den redan blivit det. Jag blev nämligen inte bara bjuden på middag, jag fick ett telefonnummer också. Han som tränade för Rivers crew kommer inte att ha tid att göra det närmsta månaden, så han gav mig ett nummer som jag kunde ringa. Bboy Borns nummer. Visst, jag har det för att ringa dit och anmäla mig till hans kurs. Fortfarande. I min telefonbok. Bboy Borns mobilnummer. Känner mig rätt ball nu, men det är nog en fis i rymden mot lördag. Lördag = första träningen, baby! :D

HIS-träning, eller hur en bra dag blir bättre. Utöver att det alltid är soft stämmning där fick jag ett fantastiskt tips angående mina six-step. Nu förstår jag tekniken helt ut känns det som, bara att nöta nu. Fast inte närmsta stunden. Det här är nämligen vad för mycket breaking gör med en stackars otränad hand.

Kvitto på väl genomförd träning (eller otränad kropp).

Trivs helt sjukt bra här nu. För var dag som går känns det säkrare och säkrare att jag stannar en termin till. För mycket bra folk, för mycket jag vill göra. Uppsala finns kvar, men tro inte att jag inte saknar er!

Extreme home makeover, och ett svårt val.

Idag ska bilderna få tala mer än texten. Efter fem veckor med mer eller mindre bra ursäkter för att inte, var det till slut dags. Städ-dags! För den som känner mig känns förmodligen före-bilderna aningen mer naturliga än de andra. Hursomhelt, mindre ord, mera:

Före:

Efter:

Den tämligen dramatiska effekten är en av fördelarna med att inte städa allt för ofta. En slutsats från bilderna: ni som tänkte hälsa på får gärna tjata strax innan om ni vill ha någonstans att bo.

:)

Så till mitt stora dilemma. Göran snart i behov av en extreme makeover. Nu när jag till slut fått mina pengar finns det ingen ursäkt längre. Frågan är bara: Borde jag klippa mig hos Ankan eller Bobos?

Texten kanske syns lite dåligt, men ankan säger: Consider us your personal stylist.

BOBOS: Man & Woman

The Cutting Room

Ett svårt val som sagt och det är där ni, kära läsare, kommer in i bilden. Var borde jag klippa mig, och framför allt varför? Kommentera och motivera!