För någon med mina intressen i alla fall. Inte för att jag inte visste det, men idag blev det väldigt tydligt. Efter dagens ganska sega föreläsningar drog jag förbi HISs lokal för att träna lite och hänga. Nötte six-step och slappande nån timme. "Six-step?! Har inte du breakat ett tag? Min gamla moster kan six-step!", kanske du får lust att utbrista nu? Måhända att hon kan. Det trodde jag också att jag kunde. Innan jag såg Koreanerna. Första träningen fick mig att inse att det är deras breaking jag vill lära mig. Kastade bort allt gammalt, började från scratch. Nu, veckor senare, börjar jag till slut bli nöjd. Nöjd på riktigt. Om ett par månader kan jag säga att jag kan six-step. På riktigt, som Koreanerna kan det.
Nåja, nu var det inte six-step, eller ens särskilt mycket breaking, det skulle handla om. Vad finns det mer som gör Korea underbart? Jag tror ni vet svaret. Den här gången tänkte jag inte ge någon varning till er ickenördar. Det här är inte internt skoj för starcraftfolk, det här är koreansk kultur.
Mitt i breakingträningen (eller i ärlighetens namn, mitt i slappandet) kom 김성일 (Kim Sång-Il, jo det låter ruggigt likt nån känd Nordkorean) förbi. Han är en riktigt grym bboy och väldigt trevlig dessutom. Vi snackade lite och han berättade att det var en starcrafttävling på gång utanför skolan. Hann mest avsluta meningen innan jag var på väg.
På väg till "utanför student center", en vägbeskrivning som lämnade en hel del... valmöjligheter. Just nu pågår nämligen nån sorts festival på campus och starcrafttävlingen skulle vara en del av den. Efter lite irrande hittar några andra kompisar från HIS mig, bjuder mig på middag (verkligen inget jag är bekväm med än, men det är typ omöjligt att inte bli ibland. får helt enkelt vänja mig och börja bjuda tillbaka) och kollar upp var och när starcrafttävlingen ska vara. Jag rusar dit, bara för att inse att det var finalerna och att amatörmatcherna är över sedan länge. Too bad, får vänta till i vår med att få stryk av Koreaner.
Klockan närmar sig sju, matcherna ska till att börja. Upp på scenen kliver... ja, jag vet faktiskt inte vad han heter. Men för er som sett en del matcher över, borde ansiktet vara bekant. Upp på scenen kliver alltså en koreansk proffskomentator! Efter att bett mig, som enda foreigner i publiken, om ursäkt för att allt var på Koreanska (naturligtvis på Koreanska) börjar han visa varför han är en av koreas bästa, om jag nu ska tro folket runt omkring mig. Och det ska jag. Dels är det hans röst: när han skulle starta matchen sa han något som inte var men förmodligen betydde "staaaaaaaaaaaart", bara att han höll tonen sådär läskigt länge, så man undrade om han var sångare egentligen. Imponerande, och det gjorde publiken vild! Utöver rösten så hade han en förmåga att ständigt få publiken att skratta, ni vet, sådär som svenska sportkommentatorer inte gör.
Mr kick-ass Kommentator.
Första finalen är tjejernas. Ja, tjejernas. I Korea spelar tjejer starcraft. Bra? Nja. Här kommer några stycken nördmaterial. Bitvis kanske kul för er ickenördar, men hoppa framåt om ni har lust. Match ett var nästan pinsam. Protosstjejen, hon till vänster på bilden, öppnade med att sätta fyra arbetare på gas, varav tre chillade i nån halv minut innan de började mina. Fortsatte sedan med att proxytecha till dts, bara för att inte få ut dem i tid och bli överkörd av terrantjejens 1 tank/marine/vulture-push. Fruktansvärt ensidigt och faktiskt mycket mer protoss som förlorade än terran som vann.
De tappra kämparna. Protoss till vänster, terran till höger.
Nästa match var lite roligare. Inte för att den var bättre, men lite mindre ensidig. Protosstjejen börjar med att pumpa ut en vansinnig massa zealots, en kanon och... fler zealots. Terrantjejen scoutar och kontrar med medic/marine/firebat och ett par tanks. Varför? Ingen vet! Fem vultures med minor hade avgjort matchen. Terran anfaller, batsen härjar, men den störda mängden zealots räcker till för att mosa armén, till publikens och kommentatorernas stora förvåning. Protosstjejen har en massa armé kvar, terran har inget. Hon börjar gå mot terrans bas, publiken jublar, hon vänder. Vänder hem för att attackera en pylon i sin bas, väntar tills terran byggt löjligt mycket bats och bli överkörd. Varför? Ingen vet!
2-0 i en best of 3. Trist, tycker kommentatorerna. Vad gör Protosstjejen efter att fått stryk? Vad är hennes ess i rockärmen? Sin pojkvän! Terrantjejen hade tydligen en man, men han var inte mycket att hänga i julgranen, tydligen. Terrantjejen vs protosstjejens kille. Kul! Den bästa matchen hittills. Till en början bra TvP (klart paret spelar samma ras) på Destination. Terran kontrollerar mitten bra, hindrar expar med minor och pushar långsamt framåt. Men destinations broar är oförlåtande. Pushen kommer aldrig förbi dem och lagom till att protoss ekonomi börjar sina är sex carriers med i matchen. Strax därefter, är den avgjord. Långt därefter tar den slut.
Såhär många koreaner + en rad bakom kameran kan man få att sitta ute i kvällskylan om man bjuder på schysst livestarcraft.
Yo, ickenördar. Färdighoppat. Mitt under damernas final fick jag sällskap av 김성일. Han försökte plugga i huset brevid, men ljudet av och vetskapen om att han missade livestarcraft blev för mycket. Bara en match till, tänkte vi tills vi sett hela finalen. Det var, som väntat, väldigt bra starcraft. Men inte jätteroligt, om man ser till själva matcherna. Grymt kul hade jag likväl och efter sista matchen var det dags att bege sig till HIS för lite träning innan dagen var slut.
Da place 2 be!
HIS-träning, eller hur en bra dag blir bättre. Utöver att det alltid är soft stämmning där fick jag ett fantastiskt tips angående mina six-step. Nu förstår jag tekniken helt ut känns det som, bara att nöta nu. Fast inte närmsta stunden. Det här är nämligen vad för mycket breaking gör med en stackars otränad hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar