Levnadskonst

Hur man har ett grymt jävla dyng i Korea:

Klockan tio ungefär börjar man med en middag med Jari och Johanna som var här och hälsade på från sitt Utbyte i Tokyo. Middagen följs av drinkar och soju på Bidan. Grymt god middag följt av världens mysigaste ställe att dricka på med asgoda drinkar för 15 spänn glaset. Därefter tar man sig över gatan till Mazzi Mazzi för öl och persikosoju. Lite mer fokus på dricka än mys, men fortfarande väldigt trevligt. Så vad gör man som full mitt i natten i min del av Seoul? Pc bang, såklart!

Nånstans på vägen träffade vi dh, som han hetat för mig, våran mystiska granne två våningar upp som brukar spöa oss i starcraft. Han visade sig vara en stört trevlig kille och det mystiska dh förklarades av att han hette Dong-Hyon, eller hur man nu transkriberar det. Efter lite tjat från Jari ger vi oss på ett par 1vs1-matcher som för mig mest liknar en lektion i ödmjukhet. Till mitt försvar full som sagt, tror jag och dh kommer spela spännande 1on1-matcher framöver. Bättre vinnare får man leta efter dessutom. Så trevlig och ödmjuk att det inte alls sved att få stryk.

Några matcher senare har klockan på något märkligt vis blivit strax efter sex på morgonen. Vi följer Johanna till bussen, går hem softar lite. Inser att vi inte är trötta. Jag råkar gå in på teamliquids schema för att se att spännande livematcher börjar klockan ett, om sex och en halv timme. Följaktligen behöver vi mera öl och chips. Några timmar av öl, chips och blandat datande senare är klockan dags att gå. Frukostöl från Kwon, frukostmacka från Paris Baugette och take-away-lunch-donuts från Dunkin Donuts och sen är vi på väg.

Utöver en grym kväll bakom oss och livestarcraft framför oss har solen börjat skina. Varmt och intensivt, dagen känns helt underbar! Väl framme på matchen märker vi att sittplatserna är slut för länge sen. Matcherna i sig har jag inte jättemycket minne av (nån sorts galen all in bunkerrush tror jag, men det är nog allt, sådär på rak arm), mer än att Jaedongs lag hade två vinster i ryggen när Jadeong, rankad nummer ett i Korea, sätter sig ner för att spela sin match. Chanserna att Bisu ska få spela i game 4 känns ganska klena och mycket riktigt avgör Jaedong och SK förlorar med 0-3.

Där nånstans under matcherna hittade vi Taylor, en amerikansk engelsklärare och starcraftfan som vi bjöd på lite paus-öl när vi smög ut mot toaletterna mellan matcherna. Efter matcherna går vi för att käka lunch, middag eller vad nu måltiderna heter när man varit uppe över ett dygn. Namnet är väl kanske mindre viktigt, innehållet desto viktigare. Här nånstans i historien börjar en hemlös koreansk man prata med oss. Vet inte riktigt hur det blev så, men det blev rätt uppenbart efter en stund att vi borde bjuda honom på mat. Vi kommer överens om pizza, letar upp Pizza Hut, äter underbar pizza och säger hej till hemlösa killen och Taylor.

Efter det ger vi oss ut från Yongsan station (station som i tunnelbanestation) för att ta oss till tunnelbanan. Vi går omkring lite på den stora gågatan i den gassande solen. Sen, lite oklart varför, börjar jag göra lite windmills på gatan, blir artigt ombedd att inte göra det där av nån sorts vakt, går en bit bort, hittar några asgrymma BMX-killar som trixar som Jari fotade, gör lite till ful-windmills, går omkring och trivs i solen och går tillbaka till Yongsan station. Hemåt mot sängen. Och det, mina vänner, är hur man har en underbar dag i Korea!