Seouls största idiot

Ni som följt bloggen ett tag kanske minns min kära senila surgubbe till fysiklärare förra terminen. Efter ett skrytmail två månader efter kursslut med topic "Keep on trucking", inget meddelande och ett bifogat intyg på att han fått nåt lärarpris är han fortfarande hästlängder efter den förbannade idioten till rasistisk skitprofessor jag dras med den här terminen. En usel pedagog, sen till föreläsningarna, dåliga slides, värdelösa inlämningsuppgifter. Fine, jag kan leva med det. Tillochmed det faktum att han verkar tycka att .docx är det bästa sättet att förmedla åtta meningar text med står jag ut med. Vad som däremot är lite svårare att leva med är hur idioten definierar att en kurs ges på engelska.

Jo, han förvarnade i början. Att han tänkte använda koreanska för att förklara svåra termer på engelska och att kanske 20% av lektionstiden skulle vara på koreanska. Hade valt kursen bland ganska få vettiga andra kurser (man är minst sagt begränsad på SNU om man inte kan ta kurser på koreanska) så jag tänkte att jag kunde leva med det. Och det hade jag väl kunnat, om det var det det handlade om. Ganska snart visade det sig att det inte handlade om att förklara svår engelska så mycket som att dra varje litet skämt, varje lite anekdot och framför allt, i princip varje förklaring av det som inte står tryckt på slidsen, på koreanska.

Inte en jävla chans i helvetet att det rör sig om under 40% koreanska, mycket möjligt 50-60. I synnerhet eftersom han lite skönt blandar koreanska och engelska genom att till exempel definiera och förklara termer på koreanska och sen prata om dem på engelska, på ett sätt så han lika gärna kunde hållit sig till koreanska rätt igenom. Kanske förstår han inte att jag också behöver höra förklaringarna på de (datavetenskapligt, inte engelskt) svåra termerna? Kanske inser han inte att det blir obegripligt att förstå koreanskblandad engelska eller att en uppgift att designa om en koreansk hemsida inte är särskilt lätt att göra om man inte kan läsa innehållet? Lika bra att jag pratar med honom...

Vilket jag då gjorde idag, därav inläggets titel. Jag blev ju förvarnad innan om att det skulle vara 30% (ja, det reviderades visst) koreanska. Att det bara var saker som var svårt på engelska som behövde koreanska hade jag fått om bakfoten. En del av sakerna han säger är nämligen oöversättliga. Ja precis, DATAVETENSKAPEN man lär sig i Korea går inte att begripa på engelska. Makes perfect sense, idiotjävel.

Sen kan han tydligen inte anpassa kursen efter bara en student. Visst, vettigt... om det nu inte hade varit så att kursen redan var på engelska, något som ganska tydligt framgick när man sökte den. Det finns hinkvis med kurser att välja om nu engelska är för svårt för studenter som tagit sig in på "Koreas bästa universitet". Det är inte precis så att han pratar avancerad engelska heller. Jag pratade bättre när jag började gymnasiet själv, men nej, enligt honom är det att kräva för mycket av de koreanska universitetsstudenterna. Det ligger nog en hel del i det där att svårigheten med koreanska universitet är att komma in, inte gå ut...

Tydligen har han haft den här "policyn" i sex år utan att någon annan utbytesstudent haft något problem med det. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jo, här. Till att börja med är det ett förbannat under och inget annat att en sån jävla usel och inkompetent skithög till lärare kunnat få undervisa i sex år. Eller nej, det är det inte. Men det borde vara det. Min naturliga följdfråga "Har du frågat dem?" möttes med ett svar ni säkert kan lista ut själva. I mina ögon är det minst sagt märkligt att ett "toppuniversitet" inte uppfunnit kursutvärderingar än, men det kanske bara är jag med min svenska syn på saker och ting.

Vad jag gillar minst med hela det här är att det får mig att tycka mindre om Korea. Korea överlag ligger fortfarande sjukt mycket på plus, men SNU... jag förstår verkligen inte hajpen. Det ligger ute i obygden, lokalerna är oftast nånstans mellan helt ok och halvkassa. Campus är fint, maten bra, men utöver det har jag ganska svårt att se så mycket fint. Ett Microsoft-horande av sällan skådat slag, halvdant boende, obefintlig engelska, men framför allt: helt ofattbart dåliga lärare. Sen jag kom hit har jag, bortsett från mina språklärare, inte haft en enda ens halvbra koreansk lärare. Tur att det inte var studierna som fick mig hit.

Skulle jag rekomendera blivande studenter att åka till Korea? Absolut! Skulle jag rekomendera SNU? Högst tveksamt faktiskt.

edit: Glömde det bästa! Hans lösning på problemet: "if you don't like it, you can always drop the course.", sådär ett par veckor efter att det är för sent att hoppa på nya kurser. Min önskelista just nu: 1) En hitman. Nån som har maffiakontakter? 2) Att jag inte behövde poängen för CSN...