Gammalt inlägg som jag inte kom mig för att publicera när det begav sig. Ruggigt inaktuellt nuförtiden, men såhär tänkte jag för nån månad sen.
Först till ursäkterna: Trasig kamera är väl egentligen den enda vettiga, när jag tänker på det. Så mycket roligare att skriva om man får fylla ut med lite snygga bilder. Kompensera mitt numera nästan bortglömda språk med grafik. Sen är inte alla ursäkter vettiga heller. Som att ingen tjatat på mig, till exempel. Fy på er! Inget tjat, ingen blogg! Säger sig självt! (Gammalt inaktuellt. Tack Emelie! Utan dig skulle knappt nåt bli bloggat!) Sen börjar det kännas lite som att jag vardagsbloggar, vilket sällan är coolt. Må vara att Korea är konstigt, häftigt och underbart på en massa sätt, men har man bott här i drygt åtta månader vänjer man sig. Därmed inte sagt att inget händer, för det gör det!
Till att börja med kommer jag hem. Nu är det bokat. Planen är att jag landar 23 juni i Sverige efter ett dygn i Sankt Petersburg (som jag ser måttligt fram emot, tips på saker att göra där uppskattas). Känns riktig skönt, roligt och alldeles alldeles... värdelöst! En känsla av att flytta hem och flytta hemifrån på en och samma gång. Komma hem till er alla underbara senskar, överge mina nya vänner. Från storstaden jag till slut lärt mig hitta i, till småstaden jag kan utan och innan. Från världens bästa kollektivtrafik till, ännu bättre, min cykel! Från billig mat i restauranger öppna dygnet runt till ett eget riktigt kök. Och nu till de lite mer ensidaga sakerna:
- Från en stad som aldrig sover till Uppsala som går och lägger sig strax efter sju.
- Från att vara glad när folk jag pratar med pratar vettig engelska till att ha svenska runt mig hela tiden.
- Från att vara Bboy Borns elev och ha tillgång till en spegelsal 24/7 till att undra var jag ska träna i sommar.
- Från betongdjungel till Uppsala. Parker, det är helt sjukt vad man saknar dem i längden!
- Från dygnsrytm mer eller mindre i synk med Uppsala, från Seoul, till samma dygnsrytm från Uppsala (notera mer eller mindre).
- Från Seouls nattliv till Uppsala på sommaren T_T.
- Från snygga kläder man har råd med och kan inhandla till fem på morgonen till... Uppsala. Räcker att säga så.
- Från dyrt råtthål till min underbara lägenhet i Luthagen!
Säkert massa massa mer också, som jag inte kommer på. På det hela taget väldigt kluvet, men trots allt: alla ni härliga människor i Sverige gör att det tippar över! Det var framtiden. Nu det, i bloggen i alla fall, försummade förflutna.
Sen senast har jag dansat, förlorat mot min lilla koreanska tjejkompis Seunghee i dryckesspelet Centurion (stort!), börjat klä mig somrigt (nu av praktiska skäl, inte bara vilja), kommit undan mid terms nästan helt smärtfritt, bittert erfarit att starcraftskills inte hjälper något särskilt i WC3, gjort massa annat som jag på grund av uteblivet bloggande glömt och sist, men verkligen inte minst, åkt på vunna biljetter till Jeju Island!
Eftersom jag är lat och nu har en kamera tänkte jag ta det lugnt med snacket och låta bilderna tala för sig själva. Nära på i alla fall. Här kommer Jeju!
Första dagen hängde vi mest kring berget där vi bodde. Fin
natur, men fruktansvärt turistigt. Berget hade högtalare hela
vägen upp som med jämna mellanrum upplyste oss om att vi
befann oss på ett av UNESCOs världsarv.
Såhär såg staden (samhället kanske?) där vi bodde ut
uppifrån berget. Mysig(t)!
Shanai och Kaddi på väg mot toppen!
Bergets fot var inte bara otroligt vacker utan även en utmärkt
plats att dricka öl, spela gitarr, titta på stjärnorna, slå sig
fyllebreakandes, skjuta fyrverkeri och framför allt: slappna av.
Av hela resan så var det det bästa. Att komma iväg från storstaden
en stund. Så avslutade vi dag ett!
Dag två var det dags för Halla-san, Koreas högsta berg! På vägen upp hade vi bråttom. I Korea har berg nämligen strikta öppettider och vi var dåliga på att följa dem. Därför kommer bilderna först på vägen ner.
En gång hörde jag någon jämföra stadsjeepar med
djungelfracker. Det tyckte jag var kul, men aldrig
trodde jag att jag skulle få skåda en riktig bergs-
bestigarkostym. Philipp är en väldigt vis man på
många sätt. Vis och välklädd.
Vi hittade fin röd lera. Fin röd lera tar fram människors mjuka sidor.
Det är alltså inte sådär man ska ta sig ner från berg. Man
kanske kan tycka det är konstigt med anvisningar för hur
man går i trappor uppe på ett berg. Men det är bara om man
inte varit i Korea. Hela vägen till toppen av Koreas högsta
berg går trappor.
Åka taxi är kul, på Jeju likväl som någon annan stans.
Sista dagen hade jag och Philipp för mycket fritid, så vi bestämde
oss för att turista lite. Vi valde det till synes lamaste (och närmaste)
turistmålet: the Rock that looks like a Dragon, eller som den
snarare borde heta: the Rock that slightly resembles a rabbit
or the monster from Alien when viewed from the correct angle.
Må vara att the Rock that looks like a Dragon inte var mycket
att hänga i julgranen, men efter det hittade vi något riktigt ballt!
Beskåda the Dragon that looks like a Rock! Notera
hur den faktiskt ser ut precis som en sten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar