Lite såhär känns det ibland faktiskt:
Kursen är en väldigt grundläggande introduktion till den moderna fysiken: relativitetsteori, kvantfysik och massa annat häftigt. Vad som är utmärkande för den här kursen är dock inte innehållet utan framför allt världens flummigaste professor! Flummig hurdå? Låt mig ge några exempel.




Professorn, P, frågar: what is the largest distance you can intuitively perceive?
Klassen, K: [tyst]
P: What is intuition? Huh, who can tell me?
K: [tyst]
P: You! *pekar på tjocka killen med jackan bakochfram som sitter med sin dator* Write down chinese sign for intuition!
tjocka killen skriver ner.
P: Oooooh, so now you see?!
K: [wtf?!]
Lite senare, fortfarande om intuition (på en fysiklektion):
P: You there *pekar på en tjej*, you tell me about intuition! Women have much stronger intuition than men.
Tjejen: I don't know about that, I think men and women both have equal intuition.
P, med självklar ton: No no, women, they can sense feelings. They know what other person feels. Men, we drink.
Lite senare förklarar han hur det är jättelätt att få A i alla ämnen, hur man bara behöver svara rätt på alla frågor och att det inte handlar om att kunna något, hur folk som gör det är nördar, och hur nördar inte vet hur man pratar med tjejer.
Lite senare på frågan vad ljus är börjar några i klassen med att säga att det kommer från solen, att det gör så att man ser saker. Efter några svar svarar någon att det både är partiklar och vågrörelser. Professorn förstår inte riktigt, men efter ett svar på Koreanska funderar han en liten stund och säger till klassen "Ooooh, he is a nerd!".
Professorn standardmetodik för inlärning verkar vara: 1) ställ en fråga, gärna luddigt med begrepp som koreanerna i klassen (dvs alla utom jag och en till utbytesstudent) inte förstår. 2) definiera begreppen, gärna med hjälp av ett stort mått egna åsikter samt nästan alltid kinesiska tecken. 3) ta sig an själva frågan med hjälp av kinesiska tecken och egna åsikter.
Jag tvivlar lite på att jag kommer lära mig särskilt mycket från själva professorn, men han är obeskrivligt underhållande och en stor del av kursen är egna projekt som ska redovisas för klassen.
Så till nästa lärare, söta fröken, min fantastiska lärarinna i Koreanska. Känslan på lektionerna är lite som att vara tillbaka på lågstadiet igen, men utan att det känns dumt. Vi härmar ljud, lär oss ord och ljud från fina teckningar och blir påhejade av fröken. Hur fröken blir söta fröken handlar mest om hennes otroligt roliga små ljud hon gör hela tiden. På något sätt påminner hon om en nån liten söt animefigur, eller en dagisfröken, återigen utan att det blir larvigt.
Favoriterna var när hon, under våran gissa ordet-lek, förklarade hur vi skulle låta för att få uppmärksamheten. Inte hursomhelst, utan lite som upphetsade skolflickor i japansk anime. Helt sanslöst kul! Lektionen avslutade hon med att förklara att "If you don't do homework" *gesten för halshuggning*. Jag blev så glad!
Tog lite bilder på min håltimme. Random campusbilder mest.
Huset där jag tränar breaking.
Här har vi sportarenan brevid, i riktning mot huvudgaten till SNU.
Ett par bilder med bra ljus. Såhär ser vägen ut på väg från student center till där jag läser min språkkurs:
Ooh ooh! Jag vill också ha en söt fröken! Fast kanske inte läsa koreanska....
SvaraRaderaDu verkar trivas iallafall, och snart bemästrar du Zergs också.
kram
Mimmi